Historien bakom

2005 svepte Föräldraupproret fram över Sverige och ute i kommunerna samlades det in totalt 36 000 namnunderskrifter för ett införande av vÃ¥rdnadsbidrag – som överlämnades till Mona Sahlin, S. Alliansen gick till val pÃ¥ valfrihet och  mÃ¥nga olika barnomsorgsalternativ – och de vann.

Men sedan tvekade Fredrik Reinfeldt, M, angående ett införande och det drogs då igång en namninsamling igen, för att sätta press på regeringen att se till att de blev möjligt: http://www.namninsamling.com/site/list.asp?id=2086

Under två dagar skrev mer än 700 människor på … och sedan tog det inte lång tid innan det blev klart att vårdnadsbidraget skulle införas. I samband med att namninsamlingen startade gick Reinfeldt och Sabuni snabbt i ut i media och sa att vårdnadsbidraget skulle införas vid årsskiftet.

Den 1 januari 2008 blev det sedan möjligt för Sveriges kommuner att erbjuda vårdnadsbidrag. Eftersom det var frivilligt att införa valde tyvärr flera kommuner att avstå och det gjorde att rätten till tjänstledigt i tre år med skyddad anställning och skyddad SGI (sjukpenninggrundad inkomst) bara blev tillåtet för föräldrar boende i valfrihetskommuner. I andra var föräldrar fortfarande tvungna att säga upp sig för att kunna vara hemma längre.

Under de Ã¥r som vÃ¥rdnadsbidraget har funnits har det skrivit spaltmeter pÃ¥ ledarsidor och gjorts inlägg av proffstyckare och politiker MOT det. 2011 var det cirka 8000 familjer som använde vÃ¥rdnadsbidrag. Myterna mot vÃ¥rdnadsbidraget har varit mÃ¥nga – och det är förvÃ¥nande att en sÃ¥dan liten valfrihetsreform väcker sÃ¥dant stort motstÃ¥nd hos vissa.

 

 

 

Kommentera