Historien bakom

2005 svepte Föräldraupproret fram över Sverige och ute i kommunerna samlades det in totalt 36 000 namnunderskrifter för ett införande av vårdnadsbidrag – som överlä¤mnades till Mona Sahlin, S. Alliansen gick till val på valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ – och de vann.

Men sedan tvekade Fredrik Reinfeldt, M, angående ett införande och det drogs då igång en namninsamling igen, för att sätta press på regeringen att se till att de blev möjligt: http://www.namninsamling.com/site/list.asp?id=2086

Under två dagar skrev mer än 700 människor på och sedan tog det inte läng tid innan det blev klart att vårdnadsbidraget skulle införas. I samband med att namninsamlingen startade gick Reinfeldt och Sabuni snabbt i ut i media och sa att vårdnadsbidraget skulle införas vid årsskiftet.

Den 1 januari 2008 blev det sedan möjligt för Sveriges kommuner att erbjuda vårdnadsbidrag. Eftersom det var frivilligt att införa valde tyvärr flera kommuner att avstå och det gjorde att rätten till tjänstledigt i tre år med skyddad anställning och skyddad SGI (sjukpenninggrundad inkomst) bara blev tillåtet för föräldrar boende i valfrihetskommuner. I andra var föräldrar fortfarande tvungna att säga upp sig för att kunna vara hemma längre.

Under de år som vårdnadsbidraget har funnits har det skrivit spaltmeter på ledarsidor och gjorts inlägg av proffstyckare och politiker MOT det. 2011 var det cirka 8 000 familjer som använde vårdnadsbidrag. Myterna mot vårdnadsbidraget har varit mä¥nga – och det är förvånande att en sådan liten valfrihetsreform väcker sådant stort motstånd hos vissa.

 

 

 

Kommentera